Blogginlägg4. "Strutsen och hajarna"
Strutsen och hajarna.
Det var en solig dag. Stranden var full med folk och ute på havet stod en struts i sin eka. Han stod och försökte få tag i lite fisk att äta. Fiska kan han, det har han gjort sen har var riktigt liten. Det var hans pappa som väckte intresset och lärde honom. Nu måste strutsen klara sig själv.
För några dagar sedan såg strutsen en söt struts som han skulle vilja träffa igen, men de bytte aldrig nummer när de gick in i varandra och började småprata lite. Att synas igen eller hålla kontakten på något sätt kom aldrig på tal... Han har inte kunnat sluta tänka på henne sedan dess..
En bit bort kommer ett nygift haj-par som är ute på simtur och ser strutsen som står där i sin eka. Hajarna simmar i full fart fram till båten och hjälps åt att få båten i gungning. Strutsen blir nervös och förvånad när båten plötsligt börjar gunga, och faller i vattnet.. Hajarna hjälper stutsen till ytan och ser till att han får luft, och när strutsen hämtat andan frågar han varför de gjorde sådär. Då berättade hajarna att det var utbildade badvakter och visste gott och väl att stående utan flytväst i en båt är en livsfara. Det borde även strutsen veta! En dag kanske han faller i och ingen finns där och kan rädda honom.. Hajarna berättar också att de inte menade något illa med det dom gjorde, utan ville bara lära strutsen en läxa.
Senare bjöd strutsen på fika i båten. De tre vännerna satt och pratade länge. Strutsen berättar att han också skulle vilja vara gift och vara sådär lycklig som hajarna verkar vara tillsammans. Strutsen berättar om sitt möte med den söta strutsen han träffade och att han inte vet hur han ska få se henne igen. Hajarna lyssnade på allt vad strutsen hade att berätta om sin kärlek. De föreslog att han skulle gå tillbaka till de stället där han mötte sin kärlek första gången. Kanske kommer hon tillbaka dit en dag... Strutsen tänkte att det inte fanns så mycket att förlora, och verkställde hajarnas råd.
Han gick till den blå bänken vid tunneln strax utanför stan där de möttes i onsdags. Han gick dit varje kväll i flera dagar. Ingen struts..
Men en fredag så satt hon där när han kom dit. De började prata lite och den söta strutsen berättade att hon också har letat.. De behövdes inga ord för att konstatera att det var kära i varandra. Det sa sig självt..
Strutsarna flyttade ihop och träffar haj-paret ofta. De äter middagar och går på bio tillsammans.
-Två nya vänner och hitta mitt livs kärlek, såhär bra trodde jag inte livet kunde bli på så kort tid, tänkte strutsen.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Sluta inte hoppas, allt kan hända.
Det var en solig dag. Stranden var full med folk och ute på havet stod en struts i sin eka. Han stod och försökte få tag i lite fisk att äta. Fiska kan han, det har han gjort sen har var riktigt liten. Det var hans pappa som väckte intresset och lärde honom. Nu måste strutsen klara sig själv.
För några dagar sedan såg strutsen en söt struts som han skulle vilja träffa igen, men de bytte aldrig nummer när de gick in i varandra och började småprata lite. Att synas igen eller hålla kontakten på något sätt kom aldrig på tal... Han har inte kunnat sluta tänka på henne sedan dess..
En bit bort kommer ett nygift haj-par som är ute på simtur och ser strutsen som står där i sin eka. Hajarna simmar i full fart fram till båten och hjälps åt att få båten i gungning. Strutsen blir nervös och förvånad när båten plötsligt börjar gunga, och faller i vattnet.. Hajarna hjälper stutsen till ytan och ser till att han får luft, och när strutsen hämtat andan frågar han varför de gjorde sådär. Då berättade hajarna att det var utbildade badvakter och visste gott och väl att stående utan flytväst i en båt är en livsfara. Det borde även strutsen veta! En dag kanske han faller i och ingen finns där och kan rädda honom.. Hajarna berättar också att de inte menade något illa med det dom gjorde, utan ville bara lära strutsen en läxa.
Senare bjöd strutsen på fika i båten. De tre vännerna satt och pratade länge. Strutsen berättar att han också skulle vilja vara gift och vara sådär lycklig som hajarna verkar vara tillsammans. Strutsen berättar om sitt möte med den söta strutsen han träffade och att han inte vet hur han ska få se henne igen. Hajarna lyssnade på allt vad strutsen hade att berätta om sin kärlek. De föreslog att han skulle gå tillbaka till de stället där han mötte sin kärlek första gången. Kanske kommer hon tillbaka dit en dag... Strutsen tänkte att det inte fanns så mycket att förlora, och verkställde hajarnas råd.
Han gick till den blå bänken vid tunneln strax utanför stan där de möttes i onsdags. Han gick dit varje kväll i flera dagar. Ingen struts..
Men en fredag så satt hon där när han kom dit. De började prata lite och den söta strutsen berättade att hon också har letat.. De behövdes inga ord för att konstatera att det var kära i varandra. Det sa sig självt..
Strutsarna flyttade ihop och träffar haj-paret ofta. De äter middagar och går på bio tillsammans.
-Två nya vänner och hitta mitt livs kärlek, såhär bra trodde jag inte livet kunde bli på så kort tid, tänkte strutsen.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Sluta inte hoppas, allt kan hända.
"Den fula ankungen" Blogginlägg 2och3
Blogginlägg 2
Sensmoralen i sagan skulle kunna låta "döm ingen efter utseéndet". Mamma anka borde förstå att den fula ankungen skulle se annorlunda ut eftersom han låg i ett mycket större ägg under en längre tid. Ingen borde mobbat ankungen för att han var som vilken anka som helst på insidan. Hade hans syskon bara givit honom en chans att visa hur han var så hade det märkt det också. Bara för att han såg annorlunda ut blev han bortknuffad och utfryst.
Temat i sagan är missförstånd och sorg. Ingen vill ha med ankungen att göra och han rymmer för att slippa sin familj. I slutet av sagan blir det däremot glädje när ankan blivit svan och hittar en svanflock att umgås med istället.
Blogginlägg 3
Sagan "den fula ankungen" har några typiska kännetecken. Tretalet finns med. Den fula ankungens syskon är tre syskon, ochi stugan som ankungen besöker bor tre stycken.
Motsatspar förekommer. Ful/vacker är ganska självkskrivet. Ankungen är ful och hans syskon är jättesöta tycker bekanta. Ett annat motsatspar är stor/liten. När ankungarna föddes var den fula ankungen jättestor jämnfört med sina syskon. Ett annat kännetecken är de lyckliga slutet.
Sagan utspelar sig under nästan ett års tid. Från sommar när ankungarna föds, till vår när ankungen blivit svan. I sagan får man höra om många olika miljöer. I skogen, på åkrar, i en stuga, i isen och i vattnet. Sagans huvudpersoner är den fula ankungen, hans familj och djuren som retas. Mamma anka ser ut som en anka, ankbarnen ser ut som små ankor och den fula ankungen är lite större än en ankunge. Den fula ankungen är ledsen och sårad. Alla andra djuren är elaka.
/Elin Larsson
Sensmoralen i sagan skulle kunna låta "döm ingen efter utseéndet". Mamma anka borde förstå att den fula ankungen skulle se annorlunda ut eftersom han låg i ett mycket större ägg under en längre tid. Ingen borde mobbat ankungen för att han var som vilken anka som helst på insidan. Hade hans syskon bara givit honom en chans att visa hur han var så hade det märkt det också. Bara för att han såg annorlunda ut blev han bortknuffad och utfryst.
Temat i sagan är missförstånd och sorg. Ingen vill ha med ankungen att göra och han rymmer för att slippa sin familj. I slutet av sagan blir det däremot glädje när ankan blivit svan och hittar en svanflock att umgås med istället.
Blogginlägg 3
Sagan "den fula ankungen" har några typiska kännetecken. Tretalet finns med. Den fula ankungens syskon är tre syskon, ochi stugan som ankungen besöker bor tre stycken.
Motsatspar förekommer. Ful/vacker är ganska självkskrivet. Ankungen är ful och hans syskon är jättesöta tycker bekanta. Ett annat motsatspar är stor/liten. När ankungarna föddes var den fula ankungen jättestor jämnfört med sina syskon. Ett annat kännetecken är de lyckliga slutet.
Sagan utspelar sig under nästan ett års tid. Från sommar när ankungarna föds, till vår när ankungen blivit svan. I sagan får man höra om många olika miljöer. I skogen, på åkrar, i en stuga, i isen och i vattnet. Sagans huvudpersoner är den fula ankungen, hans familj och djuren som retas. Mamma anka ser ut som en anka, ankbarnen ser ut som små ankor och den fula ankungen är lite större än en ankunge. Den fula ankungen är ledsen och sårad. Alla andra djuren är elaka.
/Elin Larsson
Den fula ankungen.
Sagan handlar om en ankfamilj, med mamma anka och fyra ankbarn. Ett av ankbarnen såg dock annorlunda ut, jämnfört med sina syskon. Djuren runt omkring kallade den särskilda ankan för "den fula ankungen". Mamma anka gjorde sitt yttersta för att försvara sin unika unge. Hon berättade för alla att han var lika duktig, att han tog lika mycket plats och att han var till precis lika mycket besvär som sina syskon. Men de andra djuren fortsatte hacka på ankungen. Han var för stor och ful, tyckte de. Ankungen blev knuffad, biten och ingen tyckte att han hörde dit. Det blev värre med tiden. Senare ville även ankmamman bli av med sin son. Då sprang den fula ankungen iväg för att slippa allt. Han sov i vassen i två dagar. Han hörde att jakten var på gång och begav sig vidare. Han hittade en liten stuga där dörren stod på glänt. Han gick in. Där bodde en gammal gumma, en katt och en höna. Där stannade ankungen i 3 veckor. Kylan kom och ankungen var tvungen att simma om natten för att klara sig. Vattnet han simmade i blev mindre och mindre och tillslut blev hans små ben så trötta att han frös fast i isen. Då kom en bonde och tog in den fula ankungen till sin hustru som fick liv i honom. Ankungen stannade hela vintern hos bonden, men när våren kom flög han ut igen. Den fula ankungen gick ner till svansjön och speglade sig i vattnet. Han blev chockad över vad han såg. Han var ingen anka längre, han var en stor och stilig svan. Han hoppade ner i vattnet till de andra svanarna och de valkomnade honom väl.
/Elin Larsson
/Elin Larsson
