spnollniof

"VARGEN SOM LÄRDE SIG EN LÄXA" 

Det var en gång en varg och en liten, tjock kanin som bodde i en djup urskog dit ingen människa kunde hitta. Vargen och kaninen bodde tillsammans i ett litet hus. De lekte varje dag bland de höga granarna och mosstäckta stenarna.

En dag när dem hade varit och plockat svamp, kunde dem inte hitta hem.
– Vad ska vi göra? Snyftade kaninen oroligt.
– Oroa dig inte, svarade vargen som nästan aldrig var rädd.

Rätt som det var kom en tvättbjörn gåendes mot vargen och kaninen.
- Snälla tvättbjörn, hjälp oss att hitta hem, bad kaninen.
- Jag hittar överallt i denna skog. Så det är klart att jag kan hjälpa er, svarade tvättbjörnen.

 Bara en liten stund senare var de tre djuren framme vid vargens och kaninens hus.
- Hur ska vi kunna tacka dig? Vi har inget att bjuda på, sa kaninen.
- Jag har ingenstans att bo, så jag kanske kan bo hos er? Föreslog tvättbjörnen.
- Det kommer inte på fråga. Här bor jag och kaninen. Du hjälpte oss bara att hitta hem, så   försvinn nu, sa vargen snabbt.
- Det var det dummaste jag har hört, det är klart att han ska bo med oss, sa kaninen.
- Det är nog bäst att jag går, sa tvättbjörnen ledsamt och försvann in i skogen.

Den kvällen vägrade kaninen att prata med vargen och nästa morgon när vargen vaknade, var kaninen borta. Vargen blev lite fundersam men tänkte att kaninen förmodligen skulle dyka upp. Det gjorde han dock inte, så på kvällen gick vargen ut för att leta. Då fick han syn på kaninen och tvättbjörnen som satt lutade mot ett träd och åt skogshallon. Detta gjorde att vargen blev arg och ledsen, så han återvände hem.

Dagar gick utan att vargen gick ut. Han undrade vad han skulle säga om han träffade kaninen och tvättbjörnen. Och hur skulle dem bete sig mot honom? Vargen ångrade så vad han hade sagt till tvättbjörnen, men han vågade inte säga förlåt.

En natt vaknade vargen av att han hörde en röst som viskade något.
- Du kommer aldrig få några vänner mer om du säger taskiga saker, sa rösten tyst tre gånger.
Vargen blev rädd och trodde att det var hans samvete som talade, men snart somnade han om igen. Det han inte visste om, var att det var kaninen som hade legat under hans säng och viskat allt för att vargen skulle lära sig en läxa.

Dagen därpå gick vargen upp tidigt och åt frukost. Sedan gick han ut för att leta reda på kaninen och tvättbjörnen. Han hittade dem snabbt vid den lilla bäcken en bit från hemmet. Efter lite tvivel gick han tillslut fram och sa till tvättbjörnen:
- Förlåt för det jag sa till dig, det var mycket dumt sagt. Jag har lärt mig en viktig sak, det är att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Så, det är klart att vi ska bli vänner och att du ska bo hos mig och kaninen.

Tvättbjörnen blev glad över vargens ord, och förlät honom. Efter det levde de tre djuren lyckliga i alla sina dagar i det lilla huset i skogen.

/Rebecca Lindström

Det finns några klassiska kännetecken för en saga i texten om Aladdin.

Aladdin lever mycket fattigt och hans mamma måste arbeta hårt för att kunna försörja dem. Däremot lever han mycket rikt och lyckligt i slutet av sagan på grund av att han har kämpat i ett äventyr, det är typiskt för en saga.

Sedan finns det även onaturliga händelser, som att trollkarlen öppnar upp marken och där nere finns en magisk lampa och juveler i mängder.

Sagan består också av en kamp mellan det goda och det onda. Aladdin är god och trollkarlen ond. Aladdin vinner tillslut genom att döda trollkarlen, och lever sedan lyckligt i alla sina dagar.

Jag tycker att sagan behandlar sagomallen. Först är Aladdin hemma och lever sitt vanliga liv, sedan kommer ett
uppbrott där han träffar trollkarlen. Aladdin ger sig sedan ut i ett äventyr i kampen om lampan.  Sedan lyckas han segra och kommer hem. Sedan lever prinsessan och han en långt liv.

 

Miljöbeskrivningar:

Man får veta att sagan utspelar sig någon stanns i Kina, dock är det obestämd tid.

Det som författaren beskriver bäst, är hur det ser ut i grottan. Där finns en vacker trädgård full av träd som producerar dyrbara juveler. Man hittar även en mur i trädgården, där lampan finns.  
Man får även veta att Aladdins palats är vackert byggt av marmor och ädelsten.

Personligen tycker jag inte att författaren har beskrivit miljön så mycket. Man har nästan bara fått reda på det som jag har skrivit ovan. Men jag tror att det är meningen att man ska fantisera om miljön själv, så det gör inget.

Personbeskrivningar:

Man får nästan inte veta något alls om personernas utseende i sagan, författaren har mer gett sig in på personligheter.

Aladdin- Han är en fattig pojke som är snäll och rätt så nyfiken. Han är den goda i sagan. Aladdin verkar vara smart, han tacklar trollkarlen så att han tillslut vinner kampen. När han säger att han ska gifta sig med prinsessan, är han mycket inriktad på det. Alltså tror han på sig själv och är modig.

Mamman- Aladdins mamma arbetar mycket. Hon verkar vara godtrogen, för även att hon visste att Aladdin inte hade en farbror, gick hon på det.

Trollkarlen- Han kommer från Afrika och är ond. Han vill ha lampan väldigt gärna, men är feg för att han inte går ner i grottan själv.

Sultanen- Rik och ståtlig. Sultanen smickras nog väldigt lätt för lyxiga saker. Han lät Aladdin gifta sig med prinsessan på grund av juvelerna.

Prinsessan- Mycket vacker är hon. Hon trivs med Aladdin och känner sig trygg i hans sällskap.

/Rebecca

Den sensmoral som jag tror att författaren vill förmedla, är att det alltid finns hopp och att ödet kan spela en stor roll i livet. För i början av sagan lever Aladdin fattigt med sin mamma. Och i slutet av sagan lever han lyckligt gift med prinsessan. Om Aladdin aldrig hade mött den elake trollkarlen och blivit lurad, så hade han heller aldrig gift sig med prinsessan. Det var ödet som förde dem samman. Trollkarlens ondska blev senare till Aladdins lycka, även om man aldrig hade kunnat tro det. Aladdin kämpade även för att få tillbaka lampan och prinsessan och han lyckades. Så jag tror att författaren vill berätta att man aldrig ska ge upp, och att ödet många gånger kan göra en lycklig. Jag tror att temat i sagan är rivalitet. Det tror jag för att Aladdin och trollkarlen är fiender som hela tiden kämpar mot varandra om lampan. /Rebecca Lindström

Sammanfattning av "Aladdin och den underbara lampan"

Sagan handlar om den fattige pojken Aladdin. Han lever ensam med sin mamma, för att pappan har dött.

En dag träffar Aladdin en trollkarl som påstår sig vara Aladdins farbror, som har varit bortrest i många år. De börjar bekanta sig med varandra, och några dagar senare tar trollkarlen med sig Aladdin till landet. De går långt och kommer till en dal. Trollkarlen gör så att hela marken öppnar sig. Han ger Aladdin en lyckoring och ber honom gå ner i grottan för att hämta en lampa. Aladdin lyder och får tag på lampan utan problem. När han kommer tillbaka blir trollkarlen arg för att han inte får lampan direkt, så han stänger grottans öppning. Kvar blir Aladdin. Av misstag råkar han snudda ringen, så att en ande kommer fram. Aladdin får önska sig något, så han önskar sig att få komma hem. Väl hemma märker Aladdin och hans mamma att lampan också har en ande, som är starkare än ringens.

En dag förälskar sig Aladdin i landets vackra prinsessa. Så mamman går till sultanen med en skål juveler för att smickra honom. Efter lite om och men samt en önskning av lampanden, får Aladdin prinsessan.

Snart får trollkarlen reda på att Aladdin lever och snor därför lampan. Han flyttar även palatset och prinsessan till Afrika, med hjälp av lampan. När Aladdin får reda på detta, förflyttar han sig till Afrika. Där lyckas han förgifta trollkarlen. Sedan flyttar han tillbaka palatset till den ordinarie platsen. Där lever han sedan lyckligt i alla sina dagar med prinsessan.

/REBECCA LINDSTRÖM