spnollniof

Det var en gång en liten kanin som hette Albin. Han bodde rätt så lång ut i skogen. En dag när Albin skulle ha födelsedagskalas bjöd han alla sina vänner, utom en. Den han inte bjöd var haren Per, han var duktig på allt och han var alltid snäll mot alla, och det tyckte inte Albin om. Han var avundsjuk på Per, men det vågade han inte erkänna för någon.

Dagen kom då kalaset skulle vara. Alla hans kompisar kom med fina presenter till Albin och han blev så glad för allt. Han trivdes verkligen när han var i det sällskapet. Efter ett tag undrade ett av djuren vart Per var. Albin svarade inte. Rätt som det var, frågade ekorren Alva också vart Per var. Han är inte bjuden på mitt kalas sa Albin med lite kaxighet i rösten. Djuren reagerade, och frågade varför han inte hade bjudit honom. Albin sa att hans mamma hade sagt att han bara fick bjuda åtta stycken, och då kunde Per inte komma. Alla djuren började röra på sig, och dom sa att det var dumt gjort av dig, antingen bjuder man alla eller bjuder man ingen alls. Albin blev helt ställd, han visste inte vad han skulle säga. Han hann inte öppna munnen förrän alla djuren hade tagit tillbaka sina presenter som dom gett honom och gått där ifrån.

Nästa dag när Albin kom till skolan, fick han många obehagliga blickar på sig av hans vänner. Ingen satte sig bredvid honom i klassrummet. På rasten lekte alla tillsammans utom Albin som satt och kollade på. Han skämdes över det han hade gjort. Han trodde inte att någon skulle reagera på det sättet.

Dagen där på, var det dax för skola igen. Stämningen var likadan som dagen innan. Albin kände sig utanför. Efter många om och men, gick han fram till Per. Per tog ett kliv bakåt. Han hade fått reda på kalaset Albin hade, och han var mycket ledsen för det. Albin bad om förlåtelse och sa att han aldrig mer skulle göra om det. Per funderade om han skulle förlåta honom eller inte. Men han sa att vi kan vell inte gå och vara ovänner och inte prata med varandra hela livet. Så jag förlåter dig, men jag blev faktiskt ledsen sa Per. Albin skämdes när han stod där, hur kunde jag vara så dum tänkte han. Alla klasskompisar stod runt dom i en ring. Nu går vi och leker tycker jag sa strutsen Håkan. Dom gick och lekte, och alla var vänner igen. Nu kändes det mycket bättre för alla, och speciellt för Albin.

”Så du själv bemöter andra, blir du själv bemött”

/Maja Johansson

Typiska kännetecknen för sagor och fabler, i det här fallet Hans och Greta. Sagan om Hans och Greta börjar det var en gång... I sagan finns det en häxa som är ond och likaså styvmodern. Häxan och styvmodern är listiga och lyckas lura barnen. Barnen var fattiga och goda människor. De goda segrar över de onda, dom svaga klarar sig. Sagan slutar med att dom levde lyckliga i alla sina dagar. En fabel är en påhittad saga som vill lära ut någonting. Miljö och personbeskrivning: Jag tycker inte att det är så mycket miljö och personbeskrivningar i sagan. Utan man får fantisera och se egna bilder framför sig. /maja

Sensmoralen i sagan om Hans och Greta är att man ska vara snäll mot medmänniskor i detta fallet barn. Det finns ett ordspråk som säger att ”den som gräver en grop åt andra, faller oftast själv där i” och det tycker jag passar in i denna sagan. För både häxan och styvmodern lurar barnen och är elaka mot dom utan att barnen har gjort dom något ont. Både häxan och styvmodern blev straffade, det vill säga dom förstörde för sig själva. Häxan blev bränd i ugnen och styvmodern lämnade sin man på grund av att hon inte orkade se honom gå och sörja för att barnen var borta. /maja

Sagan handlar om Hans och Greta som bor tillsammans med deras pappa och styvmor. Det är nöd och svält i landet.

En dag övertalar styvmodern pappan att dem ska försöka föra ut barnen i skogen, så att dem inte behöver leva så fattigt. Dagen där på, väcker dem barnen och tar med dem ut i skogen för att hugga ved. Hans som går sist, lämnar stenar efter sig så att dem kan hitta hem, han hade nämligen hört föräldrarna prata om att dem skulle lura ut dem i skogen kvällen innan. När dem väl är ute i skogen blir Hans och Greta trötta så dem somnar, och när dem vaknar är det mörkt och kallt ute. Men när solen kom fram kunde dem lätt hitta hem.

Under några månader framåt tjänade pappan mycket pengar så att familjen inte behövde svälta. Men sen kom dåliga tider igen. Föräldrarna var tvungna att göra ett andra försök. Den här gången lämnade Hans små brödbitar efter sig. När dem sedan vaknade nästa morgon, var det dimmigt. Dem kunde inte hitta brödbitarna. Dem gick djupare in skogen. Sen kom dem till en stuga som var gjord av godis. Dem åt av stugan. Sedan kom en häxa ut, hon bjöd in barnen och dem fick massor med mat.  Hon fixade sängar åt dem så att dem kunde sova där. Sen stängde hon i Hans i en bur och gav Greta massor med uppgifter som hon skulle göra åt häxan. Till slut märkte Greta att häxan inte var så snäll längre, så hon lyckades stänga in henne i en spis och sedan befriade hon Hans. Dem mötte en fågel utanför stugan som visade dem hela vägen hem. Pappan blev överlycklig när han fick se sina barn. Och han berättade att styvmodern hade lämnat honom och hon kommer aldrig mer tillbaka. Sen levde dem lyckliga i alla sina dagar! :D

/ Maja Johansson