spnollniof

En morgon skulle de två vännerna kalle kanin och ekorren Sven ge sig ut på en lång vandring för att hälsa på en gammal vän som bodde i andra änden av skogen. Vägen dit var svår och farlig, den ledde över vilda berg och genom skogar där rovdjuren lurade. Men de var inte särskilt rädda eftersom de hade varandra, och de hade lovat varandra att hjälpas åt vad som än hände.

 Efter några minuters vandring kom de fram till en smal krokig stig och plötsligt hörde det något som väsnades i buskarna, ekorren som var nyfiken av sig travade bort mot busksnåret, och där i buskarna fann han en liten björnunge som satt och lekte för sig själv. Kalle gillade inte tanken av att björnungens mamma säkert skulle dyka upp vilken sekund som helst. Men Sven insisterade på att de skulle stanna kvar och leka med den ensamma björnungen, och i samma sekund som de satte sig på marken bredvid ungen, skymtade Kalle en stor svart skugga som täckte marken framför dem. De vände sig om och till sin stora fasa såg dem en stor och ilsken björnhona som gav ifrån sig ett högt vrål. I all hast kutade ekorren iväg åt det ena hållet medans kaninen blev ensam kvar med den stora björnen. Precis när björnen var på väg att gå till anfall mindes Kalle vad hans far berättat för honom häromdagen om att björnar inte rör döda kroppar, så han la sig sakta ner på marken och försökte så gått det gick att spela död.

I ett träd en bit bort satt ekorren Sven med bara han själv i tankarna och beskådade hur björnen nosade på hans vän, vände på hans huvud med tassen och snörvlade i örat på honom. Till slut lät han honom vara och lufsade in i skogen. Sven vågade då ta sig ner från sitt gömställe och gick fram till Kalle och frågade skämtsamt: ” vad var det hon viskade i ditt öra?” ”Hon gav mig ett gått råd” svarade Kalle ”Att undvika falska vänner som du som bara bryr sig om sitt eget skinn” och med dem orden begav sig Kalle därifrån med tanken i huvudet att jag har hellre en vän mindre istället för att ha flera falska vänner som Sven.

Sensmoral: När man har det svårt visar det sig om ens vänner går att lita på.

2.Sensmoralen i jack och bönstängeln skulle kunna vara att det finns hopp för alla. Bara för att man är fattig behöver det inte hålla i sig hela livet, när man minst anar det kan livet få en vändning. Precis som det gjorde för Jack och hans mor. Vem hade kunnat tro att ett par ynka bönor kunde ge så mycket, det bevisar att även en dålig affär kan i slutändan leda till något gott.

Temat i berättelsen tycker jag är en blandning av gott möter ont, fattigdom samt rikedom och nyfikenheten och modet i Jack som får honom att våga bestiga den stora bönstängeln plus att han får ta ut sin hämnd på jätten som dödat hans far.

3.Jack och bönstängeln är en typisk saga som utspelar sig på en obestämd plats i en obestämd tid.  Då mönstret i sagan påminner om så många andra berättelser till exempel när man först får träffa Jack och hans mor i hemmet och se lite av deras livsstil därefter händer ett uppbrott, det vill säga att bönstängeln växer fram och Jack beger sig iväg på ett äventyr och självklart så kommer det traditionella slutet, där alla lever lyckliga i alla sina dagar. 

Ett motsatspar i sagan skulle kunna vara Jack, hans mor och fen som tillhör den goda sidan medans den grymma jätten ensam tillhör den onda sidan, och detta beskrivs i texten då man får veta att jätten dödat Jacks far.  

I början på sagan skriver författaren att Jack är lat och slösaktig, men Jack förändras med tiden till att vara motsatsen, han blir orädd, äventyrslysten och nyfiken man kan också kalla honom räddaren i nöden då han ser till att hans familj inte förblir fattiga resten av sitt liv, han tar rollen som mannen i huset.  

Det landet man kommer till när man klättrat upp för bönstjälken beskrivs i texten vara ett besynnerligt land, och nog var det besynnerligt då det flesta saker var gjorda av renaste guld där. Till skillnad från nere i byn så verkar  inte fattigdom vara något problem i landet där uppe.

Puss och kram :D

Jack och bönstängeln handlar om en fattig änka vars son var en riktigt lat och oansvarig pojke, med namnet Jack.

I hopp om att få lite pengar för kon (den ända ägodel de hade kvar) gav sig Jack iväg efter mycket tjat från morden.  Fast istället för pengar kom pojken hem med magiska bönor, och dessa bönor skulle till att bli vägen till rikedom och lycka, men det kunde ju aldrig morden ana då hon förtvivlat kastade ut bönorna genom fönstret.

Dagen därpå har en stor bönstängel uppenbarats på trädgården, denna enorma rot ledde till ett besynnerligt land långt ovanpå molnen. Där möter Jack en fé som berättar om hur hans far blivit dödad och bestulen på allt han ägde av en grym jätte som bodde alldeles i närheten.

Jack begav sig till jättens slott för att ta tillbaka det som en gång tillhört hans far. I hela tre omgångar lyckas Jack stjäla från jätten, som blir argare och argare för var gång. Han får med sig hem en höna som värper guldägg, två penningpåsar samt en självspelande harpa i renaste guld, men med jätten hack i häl blev han så illa tvungen till att hugga av bönstängeln. Så Jack blev kvar i den lilla byn på jorden där han och hans mor levde lyckliga i många år framåt.

// SARA.Ö