Blogginlägg4. "Strutsen och hajarna"
Strutsen och hajarna.
Det var en solig dag. Stranden var full med folk och ute på havet stod en struts i sin eka. Han stod och försökte få tag i lite fisk att äta. Fiska kan han, det har han gjort sen har var riktigt liten. Det var hans pappa som väckte intresset och lärde honom. Nu måste strutsen klara sig själv.
För några dagar sedan såg strutsen en söt struts som han skulle vilja träffa igen, men de bytte aldrig nummer när de gick in i varandra och började småprata lite. Att synas igen eller hålla kontakten på något sätt kom aldrig på tal... Han har inte kunnat sluta tänka på henne sedan dess..
En bit bort kommer ett nygift haj-par som är ute på simtur och ser strutsen som står där i sin eka. Hajarna simmar i full fart fram till båten och hjälps åt att få båten i gungning. Strutsen blir nervös och förvånad när båten plötsligt börjar gunga, och faller i vattnet.. Hajarna hjälper stutsen till ytan och ser till att han får luft, och när strutsen hämtat andan frågar han varför de gjorde sådär. Då berättade hajarna att det var utbildade badvakter och visste gott och väl att stående utan flytväst i en båt är en livsfara. Det borde även strutsen veta! En dag kanske han faller i och ingen finns där och kan rädda honom.. Hajarna berättar också att de inte menade något illa med det dom gjorde, utan ville bara lära strutsen en läxa.
Senare bjöd strutsen på fika i båten. De tre vännerna satt och pratade länge. Strutsen berättar att han också skulle vilja vara gift och vara sådär lycklig som hajarna verkar vara tillsammans. Strutsen berättar om sitt möte med den söta strutsen han träffade och att han inte vet hur han ska få se henne igen. Hajarna lyssnade på allt vad strutsen hade att berätta om sin kärlek. De föreslog att han skulle gå tillbaka till de stället där han mötte sin kärlek första gången. Kanske kommer hon tillbaka dit en dag... Strutsen tänkte att det inte fanns så mycket att förlora, och verkställde hajarnas råd.
Han gick till den blå bänken vid tunneln strax utanför stan där de möttes i onsdags. Han gick dit varje kväll i flera dagar. Ingen struts..
Men en fredag så satt hon där när han kom dit. De började prata lite och den söta strutsen berättade att hon också har letat.. De behövdes inga ord för att konstatera att det var kära i varandra. Det sa sig självt..
Strutsarna flyttade ihop och träffar haj-paret ofta. De äter middagar och går på bio tillsammans.
-Två nya vänner och hitta mitt livs kärlek, såhär bra trodde jag inte livet kunde bli på så kort tid, tänkte strutsen.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Sluta inte hoppas, allt kan hända.
Det var en solig dag. Stranden var full med folk och ute på havet stod en struts i sin eka. Han stod och försökte få tag i lite fisk att äta. Fiska kan han, det har han gjort sen har var riktigt liten. Det var hans pappa som väckte intresset och lärde honom. Nu måste strutsen klara sig själv.
För några dagar sedan såg strutsen en söt struts som han skulle vilja träffa igen, men de bytte aldrig nummer när de gick in i varandra och började småprata lite. Att synas igen eller hålla kontakten på något sätt kom aldrig på tal... Han har inte kunnat sluta tänka på henne sedan dess..
En bit bort kommer ett nygift haj-par som är ute på simtur och ser strutsen som står där i sin eka. Hajarna simmar i full fart fram till båten och hjälps åt att få båten i gungning. Strutsen blir nervös och förvånad när båten plötsligt börjar gunga, och faller i vattnet.. Hajarna hjälper stutsen till ytan och ser till att han får luft, och när strutsen hämtat andan frågar han varför de gjorde sådär. Då berättade hajarna att det var utbildade badvakter och visste gott och väl att stående utan flytväst i en båt är en livsfara. Det borde även strutsen veta! En dag kanske han faller i och ingen finns där och kan rädda honom.. Hajarna berättar också att de inte menade något illa med det dom gjorde, utan ville bara lära strutsen en läxa.
Senare bjöd strutsen på fika i båten. De tre vännerna satt och pratade länge. Strutsen berättar att han också skulle vilja vara gift och vara sådär lycklig som hajarna verkar vara tillsammans. Strutsen berättar om sitt möte med den söta strutsen han träffade och att han inte vet hur han ska få se henne igen. Hajarna lyssnade på allt vad strutsen hade att berätta om sin kärlek. De föreslog att han skulle gå tillbaka till de stället där han mötte sin kärlek första gången. Kanske kommer hon tillbaka dit en dag... Strutsen tänkte att det inte fanns så mycket att förlora, och verkställde hajarnas råd.
Han gick till den blå bänken vid tunneln strax utanför stan där de möttes i onsdags. Han gick dit varje kväll i flera dagar. Ingen struts..
Men en fredag så satt hon där när han kom dit. De började prata lite och den söta strutsen berättade att hon också har letat.. De behövdes inga ord för att konstatera att det var kära i varandra. Det sa sig självt..
Strutsarna flyttade ihop och träffar haj-paret ofta. De äter middagar och går på bio tillsammans.
-Två nya vänner och hitta mitt livs kärlek, såhär bra trodde jag inte livet kunde bli på så kort tid, tänkte strutsen.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Sluta inte hoppas, allt kan hända.
Kommentarer
Postat av: sarah wiklund
bra elin!
Tyckte de var roligt att du just hade med hajar och strutsar eftersom de oftast inte ens går i närheten av varandra i verkliga livet!
Alla vet att hajar är farliga.. du började denna berättelsen med att hajarna fick ner strutsen i vatten, då trodde man att de skulle vara onda i sagan. Men sen visade de sig att de var goda:) ovanligt och bra!
Den slutar bra också som kännetecknar många sagor.'
sensmoralen var bra också.
Postat av: Hanna Arvidsson
Bra skrivet:) Det där med hajar undrar jag vad du fick det ifrån(blink,blink):P
Tydlig sensmoral o bra sagokännetecken
Trackback