spnollniof

Sagan handlar om en ankfamilj, med mamma anka och fyra ankbarn. Ett av ankbarnen såg dock annorlunda ut, jämnfört med sina syskon. Djuren runt omkring kallade den särskilda ankan för "den fula ankungen". Mamma anka gjorde sitt yttersta för att försvara sin unika unge. Hon berättade för alla att han var lika duktig, att han tog lika mycket plats och att han var till precis lika mycket besvär som sina syskon. Men de andra djuren fortsatte hacka på ankungen. Han var för stor och ful, tyckte de. Ankungen blev knuffad, biten och ingen tyckte att han hörde dit. Det blev värre med tiden. Senare ville även ankmamman bli av med sin son. Då sprang den fula ankungen iväg för att slippa allt. Han sov i vassen i två dagar. Han hörde att jakten var på gång och begav sig vidare. Han hittade en liten stuga där dörren stod på glänt. Han gick in. Där bodde en gammal gumma, en katt och en höna. Där stannade ankungen i 3 veckor. Kylan kom och ankungen var tvungen att simma om natten för att klara sig. Vattnet han simmade i blev mindre och mindre och tillslut blev hans små ben så trötta att han frös fast i isen. Då kom en bonde och tog in den fula ankungen till sin hustru som fick liv i honom. Ankungen stannade hela vintern hos bonden, men när våren kom flög han ut igen. Den fula ankungen gick ner till svansjön och speglade sig i vattnet. Han blev chockad över vad han såg. Han var ingen anka längre, han var en stor och stilig svan. Han hoppade ner i vattnet till de andra svanarna och de valkomnade honom väl. 

/Elin Larsson