Kaninen och morötterna, blogginlägg 4
En dag när den lilla vita kaninen var ute och skuttade på den gröna sommarängen fick hon en idé. ''Tänk att få odla egna morötter istället för att tjuva på bondens mark''. Hon funderade länge på hur hon skulle få tag på frön när hon plötsligt kom ihåg att hon sett en fröpåse i ladugården.
''Vem vill hjälpa mig att så de här morotsfröna?'', frågade hon.
''Inte jag'', sa grisen
''Inte jag'', sa katten
''Inte jag'', sa hundvalpen.
''Då gör jag det själv då'', sa den lilla vita kaninen.
Så satte hon ner morotsfröna i marken. Efter en tid började det att gro och snart tittade den gröna blasten upp ur marken. Solen sken och regnet föll och blasten blev allt större och större. Till slut hade blasten vuxit sig tillräckligt stor och morötterna var färdiga att skördas.
''Vem vill hjälpa mig att skörda?'' frågade hon.
''inte jag'' svarade både grisen, katten och hundvalpen i kör.
''Då gör jag det själv då'', svarade kaninen.
Hon kämpade hela dagen ensam med att skörda morötterna. Hon lade morrötterna i en korg och blasten lämnade hon kvar.
''Vem vill hjälpa mig att lägga blasten i komposten?'', frågade den lilla vita kaninen.
Och ännu en gång ville varken grisen, katten eller hundvalpen hjälpa till.
''Då gör jag det själv då'' sa kaninen ledsamt. Så bar hon tröttsamt iväg med blasten.
''har ni sett så mycket morötter jag har odlat? vem vill hjälpa mig att bära hem den här tunga korgen?, sa den lilla vita kaninen.
''Inte jag'', sa grisen
''Inte jag'', sa katten
''Inte jag'', sa hundvalpen.
''Då gör jag det själv då'', svarade kaninen. Så tog hon en skottkärra. Lade korgen på den och drog den ända till ladugården. Trött och utmattad kom hon hem och började att skala sina morötter.
''Vem vill hjälpa mig att koka morotssoppa'', frågade den lilla vita kaninen.
''Inte jag'', svarade grisen, katten och hundvalpen återigen.
''Jaha men det var väl det jag visste men då gör jag det själv, sa den lilla vita kaninen''
Så skalade hon färdigt morötterna, hackade dem och lade dem i en gryta med vatten och kryddor. Snart spred sig en ljuvlig doft i köket.
''Vem vill hjälpa mig att äta upp soppan?'', frågade kaninen.
''Det vill jag'', sa grisen
''Det vill jag'', sa katten
''Det vill jag'', sa hundvalpen
''Åh nej, det gör jag'', sa kaninen. Och så åt hon upp soppan att det inte blev en gnutta över till varken grisen, katten eller hundvalpen.
''Som man sår får man skörda'', sa kaninen till sist.
blogginlägg 2 o 3 ''prinsessan på ärten''
Blogginlägg 2
Sensmoralen i ''Prinsessan på ärten'' är att man inte ska döma folk efter utseendet, för det är insidan som räknas. I sagan står det att drottningen inte tycker att hon ser ut som en prinsessa men i slutändan får hon reda på att hon faktist var en riktig prinsessa. Jag kan tyda två teman i sagan, den första är olycklig kärlek för prinsen var bedrövad över att han inte hade funnit sin rätte prinsessa och den andra är kärlek för att tillslut gifte dem sig och levde lyckliga i alla sina dagar.
Blogginlägg 3
De typiska kännetecken för sagor som jag hittar i min text är ''Det var en gång'' och att det slutar lyckligt. Även att det handlar om prinsar och prinsessor är typiska kännetecken. Sagan utspelar sig också på en obestämd plats i en obestämd tid.
Sagan utspelar sig på ett slott. Författaren beskriver inte miljön så mycket men han beskriver sängkammaren mer utförligt. Till exempel hur det är bäddat. Prinsessan har långt blondt hår, skor och en klänning. Prinsessans egenskaper anser jag vara en ärlig person när hon berättar att hon är en riktig prinsessa och hon har ett vänligt bemötande. Prinsen beskrivs inte på något sätt hur han ser ut men han är väldigt kräsen av sig för att det duger inte med vem som hälst utan det måste vara en riktig prinsessa. Samtidigt tycker jag endå att han är tålmodig eftersom han rest, väntat och längtat efter den rätta i hela sitt liv. I sagan näms det inte heller hur Kungen ser ut men han är med på en bild. Där har han en stor guldkrona och bär en kunglig mantel medan han håller i ett paraply. Kungens egenskap är vänlighet och generösitet när han låter prinsessan få skydd under natten. Den sista personen som finns med i sagan är drottningen. Hon beskrivs som gammal i sagan och hennes egenskap är misstänksamhet för att hon säger till prinsessan att hon tänker ta reda på om hon är en riktig prinsessa.
// madde
sammanfattning av ''Prinsessan på ärten''
/Madeleine Paulsson ♥
