spnollniof

Det var en gång en mycket lömsk och mager katt. Han hade smutsig, svart och tunn päls som stod som taggar rakt upp i luften. Hans kind hade ett tydligt ärr efter att en annan katt hade klöst honom i ansiktet under ett dramatiskt bråk.

En dag var katten, som bodde i en mörk och lortig gränd bakom en restaurang, ute och gick. Efter att ha gått en liten runda i staden blev han trött så han satte sig på en bänk vid en liten damm i en mycket vacker park. Tre små ankor guppade runt i dammen och katten tyckte att det kändes väldigt trevligt att sitta där och känna lugnet då han plötsligt hörde fotsteg i gruset. Han öppnade ögonen och såg sig om och fann en hund. Den hade en gyllene biege päls och stora bruna ögon som stannade upp och såg sorgset på katten. Hunden satte sig bredvid katten på bänken och suckade högt. Katten såg hundens svaghet och bestämde sig för att jävlas med honom så han frågade med sin mest ömma ton vad som hade hänt hunden.
- Jag har tappat bort min husse, svarade hunden och torkade bort en tår från kinden.
Katten, som inte kände den minsta sympati, log elakt utan att hunden kunde se och svarade:
- Jag kan hjälpa dig att hitta vägen hem, följ med mig här!
Hunden vände då huvudet mot katten, torkade ytterligare en tår, gav ifrån sig ett svagt leende och så gick de sin väg.

Hunden som hela vägen talat om för katten hur tacksam han var för hjälpen såg nu framför sig den mörka, lortiga gränden som var kattens hem. Han såg frågande på katten som nu stod lutad mot väggen med en rutten fisk från restaurangen i handen och hånlog mot den stackars vilsna hunden.
- Vart har du fört mig? frågade hunden oroligt och såg mycket ledsen ut.

Katten gav ifrån sig ett ondskefullt skratt som ekade mellan väggarna. Tårarna började rinna ner från hundens kinder och landade tungt på marken. Hans svans var placerad mellan hans ben som skakade av rädsla, sorg och längtan efter sin husse hemma i hans varma hus. Katten kände nu hur det knep till i hans lillamage, en känsla han aldrig någonsin stött på tidigare. Det elaka flinet förvandlades nu till en ledsen min. Han vände sig om och tog sats för att hoppa upp på en soptunna när han plötsligt hörde ljud från bildäck och snabbt kom en kraftig man ut ur bilen och tog hunden, som såg mycket rädd ut, med sig. Katten var nu i chocktillstånd eftersom allt hade hänt fortare än vad han kunde blinka. Han sprang efter bilen och utan att han hann reagera snubblade han på en tidning på marken. Han såg hur bilen svängde runt bakom ett hus så han satte sig ner och började läsa tidningen.

På första sidan stod det "mr Rich´s hund spårlöst försvunnen" och till sin förskräckelse var det på bilden nedanför texten självklart samma hund som han vilselett. Katten greps av panik och sprang runt hörnet där bilen svängt in och såg hur en man gick in genom en dörr. Katten följde snabbt upp mannen och frågade om hans namn och fick svaret "mr Rich". Katten kände ett pirr genom kroppen av nervositet och stammade fram ett okej. Mr Rich gick raskt fram till den kraftige mannen och frågade vart hans hund befann sig. Katten hörd då ett gällt skall och så kom hunden springade emot sin ägare och kastade sig i hans armar. Hunden såg argt på katten och viskade sedan till sin husse som sedan sa högt till han som omhändertagit hans hund att katten skulle få ett straff och spärras in för det elaka han gjort mot hunden. Den kraftige mannen höll fast honom medan hundens ägare hämtade en bur att sätta katten i och där fick han sitta i sin ensamhet.

"Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad"

/Elin Ahlgren

Som jag uppfattar sensmoralen i denna sagan handlar det mycket om ärlighet. Hade inte mamman drabbats av lusten och påverkat pappan till att stjäla hade inte Rapunsel drabbats av den sorg och olycka som hon behövde utstå. Samtidigt kan man vända på det hela och tänka att om Rapunsel inte satts i tornet hade hon kanske inte lärt sig sjunga så bra och då inte träffat prinsen. Jag tyckte det var svårt att hitta en sensmoral eftersom att sagan innehåller mycket känslor såsom ilska, glädje, avundsjuka, kärlek, rädsla och makt, men jag kom fram till att sensmoralen kan sammanfattas med "man skall icke lockas av att stjäla".

/Elin Ahlgren.

Denna sagan handlar om Rapunsel, som av sina föräldrar blev bortlämnad till en häxa.

Hennes mamma lockades av häxans trädgård fylld med härliga örter, grönsaker och frukter. Mamman fick pappan att stjäla av häxan. Han avslöjades och häxan krävde att få deras nyfödda barn. Rapunsel, döptes av häxan efter en grönsak i häxans trädgård.

När Rapunsel fyllde 12 år tog häxan henne till ett torn långt in i skogen. Tornet saknade trappa och dörr och hade enbart ett fönster. Rapunsel var en vacker flicka med långt gyllenblont hår. Varje gång häxan ville komma upp till henne sa hon:
Rapunsel, Rapunsel, dotter min,
låna mig hårflätan din!
Då släppte Rapunsel ner sin hårfläta.

En dag red kungasonen förbi och hörde en ljuv stämma från tornet. Han stannade upp och lyssnade. Kungasonen greps av längtan att få träffa den han hört sjunga så vackert. Han kom tillbaka och tog sig upp till Rapunsel.  Hon blev först förskräckt men sedan förälskad. Han kom tillbaka till henne varje kväll och planerade för att hjälpa henne rymma. Planerna avslöjades av häxan och hon klippte av Rapunsel hennes långa fläta och förpassade henne till vildmarken. Ovetande kom kungasonen tillbaka och klättrade upp till, vad han trodde, Rapunsel. Men där möttes han av häxan som lät honom veta att han förlorat Rapunsel. Kungasonen blev förtvivlad och hoppade från tornet rakt ner bland törnerna som sargade hans ögon så han blev blind. Han famlade runt och hamnade i vildmarken där han återförenades med Rapunsel. Hon föll två tårar i hans ögon och han fick tillbaka sin syn. Han tog henne till sitt kungarike och där de levde lyckliga.


/elin ahlgren