spnollniof

"VARGEN SOM LÄRDE SIG EN LÄXA" 

Det var en gång en varg och en liten, tjock kanin som bodde i en djup urskog dit ingen människa kunde hitta. Vargen och kaninen bodde tillsammans i ett litet hus. De lekte varje dag bland de höga granarna och mosstäckta stenarna.

En dag när dem hade varit och plockat svamp, kunde dem inte hitta hem.
– Vad ska vi göra? Snyftade kaninen oroligt.
– Oroa dig inte, svarade vargen som nästan aldrig var rädd.

Rätt som det var kom en tvättbjörn gåendes mot vargen och kaninen.
- Snälla tvättbjörn, hjälp oss att hitta hem, bad kaninen.
- Jag hittar överallt i denna skog. Så det är klart att jag kan hjälpa er, svarade tvättbjörnen.

 Bara en liten stund senare var de tre djuren framme vid vargens och kaninens hus.
- Hur ska vi kunna tacka dig? Vi har inget att bjuda på, sa kaninen.
- Jag har ingenstans att bo, så jag kanske kan bo hos er? Föreslog tvättbjörnen.
- Det kommer inte på fråga. Här bor jag och kaninen. Du hjälpte oss bara att hitta hem, så   försvinn nu, sa vargen snabbt.
- Det var det dummaste jag har hört, det är klart att han ska bo med oss, sa kaninen.
- Det är nog bäst att jag går, sa tvättbjörnen ledsamt och försvann in i skogen.

Den kvällen vägrade kaninen att prata med vargen och nästa morgon när vargen vaknade, var kaninen borta. Vargen blev lite fundersam men tänkte att kaninen förmodligen skulle dyka upp. Det gjorde han dock inte, så på kvällen gick vargen ut för att leta. Då fick han syn på kaninen och tvättbjörnen som satt lutade mot ett träd och åt skogshallon. Detta gjorde att vargen blev arg och ledsen, så han återvände hem.

Dagar gick utan att vargen gick ut. Han undrade vad han skulle säga om han träffade kaninen och tvättbjörnen. Och hur skulle dem bete sig mot honom? Vargen ångrade så vad han hade sagt till tvättbjörnen, men han vågade inte säga förlåt.

En natt vaknade vargen av att han hörde en röst som viskade något.
- Du kommer aldrig få några vänner mer om du säger taskiga saker, sa rösten tyst tre gånger.
Vargen blev rädd och trodde att det var hans samvete som talade, men snart somnade han om igen. Det han inte visste om, var att det var kaninen som hade legat under hans säng och viskat allt för att vargen skulle lära sig en läxa.

Dagen därpå gick vargen upp tidigt och åt frukost. Sedan gick han ut för att leta reda på kaninen och tvättbjörnen. Han hittade dem snabbt vid den lilla bäcken en bit från hemmet. Efter lite tvivel gick han tillslut fram och sa till tvättbjörnen:
- Förlåt för det jag sa till dig, det var mycket dumt sagt. Jag har lärt mig en viktig sak, det är att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Så, det är klart att vi ska bli vänner och att du ska bo hos mig och kaninen.

Tvättbjörnen blev glad över vargens ord, och förlät honom. Efter det levde de tre djuren lyckliga i alla sina dagar i det lilla huset i skogen.

/Rebecca Lindström