spnollniof

Det var en gång en liten kanin som hette Albin. Han bodde rätt så lång ut i skogen. En dag när Albin skulle ha födelsedagskalas bjöd han alla sina vänner, utom en. Den han inte bjöd var haren Per, han var duktig på allt och han var alltid snäll mot alla, och det tyckte inte Albin om. Han var avundsjuk på Per, men det vågade han inte erkänna för någon.

Dagen kom då kalaset skulle vara. Alla hans kompisar kom med fina presenter till Albin och han blev så glad för allt. Han trivdes verkligen när han var i det sällskapet. Efter ett tag undrade ett av djuren vart Per var. Albin svarade inte. Rätt som det var, frågade ekorren Alva också vart Per var. Han är inte bjuden på mitt kalas sa Albin med lite kaxighet i rösten. Djuren reagerade, och frågade varför han inte hade bjudit honom. Albin sa att hans mamma hade sagt att han bara fick bjuda åtta stycken, och då kunde Per inte komma. Alla djuren började röra på sig, och dom sa att det var dumt gjort av dig, antingen bjuder man alla eller bjuder man ingen alls. Albin blev helt ställd, han visste inte vad han skulle säga. Han hann inte öppna munnen förrän alla djuren hade tagit tillbaka sina presenter som dom gett honom och gått där ifrån.

Nästa dag när Albin kom till skolan, fick han många obehagliga blickar på sig av hans vänner. Ingen satte sig bredvid honom i klassrummet. På rasten lekte alla tillsammans utom Albin som satt och kollade på. Han skämdes över det han hade gjort. Han trodde inte att någon skulle reagera på det sättet.

Dagen där på, var det dax för skola igen. Stämningen var likadan som dagen innan. Albin kände sig utanför. Efter många om och men, gick han fram till Per. Per tog ett kliv bakåt. Han hade fått reda på kalaset Albin hade, och han var mycket ledsen för det. Albin bad om förlåtelse och sa att han aldrig mer skulle göra om det. Per funderade om han skulle förlåta honom eller inte. Men han sa att vi kan vell inte gå och vara ovänner och inte prata med varandra hela livet. Så jag förlåter dig, men jag blev faktiskt ledsen sa Per. Albin skämdes när han stod där, hur kunde jag vara så dum tänkte han. Alla klasskompisar stod runt dom i en ring. Nu går vi och leker tycker jag sa strutsen Håkan. Dom gick och lekte, och alla var vänner igen. Nu kändes det mycket bättre för alla, och speciellt för Albin.

”Så du själv bemöter andra, blir du själv bemött”

/Maja Johansson