Kaninen och morötterna, blogginlägg 4

Det var en gång en vit liten kanin som bodde på en bondgård tillsammans med en gris, en katt och en hundvalp.
En dag när den lilla vita kaninen var ute och skuttade på den gröna sommarängen fick hon en idé. ''Tänk att få odla egna morötter istället för att tjuva på bondens mark''. Hon funderade länge på hur hon skulle få tag på frön när hon plötsligt kom ihåg att hon sett en fröpåse i ladugården.
''Vem vill hjälpa mig att så de här morotsfröna?'', frågade hon.
''Inte jag'', sa grisen
''Inte jag'', sa katten
''Inte jag'', sa hundvalpen.
''Då gör jag det själv då'', sa den lilla vita kaninen.
Så satte hon ner morotsfröna i marken. Efter en tid började det att gro och snart tittade den gröna blasten upp ur marken. Solen sken och regnet föll och blasten blev allt större och större. Till slut hade blasten vuxit sig tillräckligt stor och morötterna var färdiga att skördas.
''Vem vill hjälpa mig att skörda?'' frågade hon.
''inte jag'' svarade både grisen, katten och hundvalpen i kör.
''Då gör jag det själv då'', svarade kaninen.
Hon kämpade hela dagen ensam med att skörda morötterna. Hon lade morrötterna i en korg och blasten lämnade hon kvar.
''Vem vill hjälpa mig att lägga blasten i komposten?'', frågade den lilla vita kaninen.
Och ännu en gång ville varken grisen, katten eller hundvalpen hjälpa till.
''Då gör jag det själv då'' sa kaninen ledsamt. Så bar hon tröttsamt iväg med blasten.
''har ni sett så mycket morötter jag har odlat? vem vill hjälpa mig att bära hem den här tunga korgen?, sa den lilla vita kaninen.
''Inte jag'', sa grisen
''Inte jag'', sa katten
''Inte jag'', sa hundvalpen.
''Då gör jag det själv då'', svarade kaninen. Så tog hon en skottkärra. Lade korgen på den och drog den ända till ladugården. Trött och utmattad kom hon hem och började att skala sina morötter.
''Vem vill hjälpa mig att koka morotssoppa'', frågade den lilla vita kaninen.
''Inte jag'', svarade grisen, katten och hundvalpen återigen.
''Jaha men det var väl det jag visste men då gör jag det själv, sa den lilla vita kaninen''
Så skalade hon färdigt morötterna, hackade dem och lade dem i en gryta med vatten och kryddor. Snart spred sig en ljuvlig doft i köket.
''Vem vill hjälpa mig att äta upp soppan?'', frågade kaninen.
''Det vill jag'', sa grisen
''Det vill jag'', sa katten
''Det vill jag'', sa hundvalpen
''Åh nej, det gör jag'', sa kaninen. Och så åt hon upp soppan att det inte blev en gnutta över till varken grisen, katten eller hundvalpen.
''Som man sår får man skörda'', sa kaninen till sist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0