spnollniof

I sagan om Stadsmusikalerna handlar det om en åsna, som alltid fick bära säd. Han blev gammal och orkade inte bära mera. Ägaren ville göra sig av med åsnan, när åsnan förstod det begav han sig mot Bremen. Mot Bremen mötte åsnan en hund,katt och en tupp. De hade också problem hemma. Hunden blir svagare för varje dag och kan inte jaga. Då sa åsnan att hunden kunde hänga med till Bremen för statsmusikal. På vägen mötte de en katt, de frågade vad det var för fel. Katten berättade att hon är gammal, frun i huset skulle dränka henne så hon rymde hemifrån. Häng med oss sa åsnan, vi ska till Bremem till stadsmusikalen. Katten hängde på. Snart kom alla tre rymlingar fram till en bondgård. På grinden satt en tupp och skrek. Tuppen berättade att hon skulle kokas på soppa, och ikväll ska hon bli av med huvudet. Åsnas sa, då kan du hänga med oss till Bremen, du har fin röst och tillsammans blir det bra röster! De stannade på vägen i skogen för att sova. Tuppen såg ett hus längre bort och sa, vi går dit och kollar om sovplats och mat. I huset satt det rövare och åt sig mätta runt ett bord. Djuren hjälptes åt att hoppa in genom ett fönster och skrämma iväg rövarna så de själva kunde få all mat. Djuren somnade i huset och lampan slocknade. Rövarna skulle ge hämd men kattens ögon lystes upp i mörkret så de blev så rädda att de stack från huset och ville aldrig komma tillbaka. Och de fyra små stadsmusikalerna trivdes så bra i stugan att de stannade där för alltid.