Räven Rune
En solig höstdag i september smyger räven Rune över det öländska alvaret, det kurrar lite i magen sådär som det gör när man är hungrig. Sissta Rune hade ätit var en halvrutten sork som han hade hitta vid en sten i skogen, den bäska smaken satt kvar i Runes mun. Han kännde sig lite illa till mods för han hade grälat med sin fru rut på morgonen. Dom hade grälat om hur dom skulle uppfostra sin två ungar kalle och kurt. Rune tyckte att man skulle ta i med hårdhanskarna mot dom stökaiga tonåringarna medans Rut tyckte att man skulle prata med dom istället.
Rune hatar den mjuka linjen.
Rune traskar på det stora alvaret, efter en stund så lyfter Rune blicken upp mot horrisonten och får syn på en bond gård. Det första han tänker på när han ser gården är mat. Rune börjar smyga sig mot gården han kan höra hönsen kackla på gården och Rune känner sig redan bättre. En droppe saliv rinner från hans högra mungipa och han smyger vidare till gården. När Rune är framma stannar han till för att se sig omkring han ser ett stort rött trä hus med vita gavlar, han kan se bonden långt bort köra i sin tracktor på en av åkrarna.
Han går vidare till hönshuset och stannar till utanför, han lyfter blicken uppåt och ser massor av hönor där inne han ser en fet höna som sitter på en pinne och så ser han en mager höna som sitter på golvet.
Rune bestämmer sig för att så snabbt som möjligt hoppa in bland hönorna och försöka sätta tändena i allihpo och stilla sin enorma hunger.
Rune smyger in genom ett litet hål i stängslet, när han väl är inne så hoppar in mot alla hönor, alla hönor blir livrädda och fladdrar runt i hela hönshuset, Rune springer runt som en galning men får inte tag på någon såfort han är nära en höna så fladdrar den iväg upp på en pinne så att Rune inte kan nå den. Plötsligt så kommer bonden till hönshuset han står med ett givär riktat mot Rune. Rune börjar genast springa om kring och han försöker smita ut genom hålet, bonden avlossar ett skott men träffar precis över huvudet på Runar.
Runar lyckas fly in i buskarna oskadd. Rune är mycket ledsen över att han inte kunde fånga någon mat till sin familj, och han känner fortfarande den bärska smaken i munnen efter den ruttna sorken.
Sensmoral: Den som gapar efter mycket misster ofta hela stycket.
