spnollniof

Det var en gång en katt som var så förskräckligt ensam att inte ens lopporna ville ha med honom att göra. Katten som hette Nils var så ful att när människorna såg honom tigga slutade det oftast med att hans brunspräckliga päls dränktes av vatten. Nils hade en bror som hette Max som var den snyggaste katten i hela staden med sin vita blanka päls som alltid strålade där han gick. Hans ögon var i en ljusblå färg till skillnad mot Nils ögon som hade olika färger, ett var grönt och ett brunt. Många katter trodde att Nils kom från rymden därför att han var den enda katten i staden vars ögon inte hade samma färg. I skolan hade Nils inga vänner, han gick alltid ensam. Nästan varje rast blev han retad för sitt hemska utseende, mest för att han hade mist sin svans i en olycka. Innerst inne hade Nils ett brustet hjärta som allt mer och mer splittrades i bitar på grund av alla som dagligen tryckte ner honom.

En gråmulen dag i slutet av oktober, Nils klass hade lektion när det helt plötsligt kom in en flickkatt så söt att han drog till sig allas blickar i klassrummet. Hennes päls var svart som natten och nosen var ljusrosa. Morrhåren var lockade och hennes öron stod på spets. Hon beskådade klassen och sökte efter en ledig plats. I klassrummet fanns det alltid bara en ledig stol, den var placerad jämte Nils för att ingen ville sitta bredvid honom. Flickkatten satte sig på stolen bredvid Nils, hon sträckte fram tassen och sa ”Hej, jag är Milly. Vem är du?” Nils började undra om han drömde, för aldrig någonsin hade en katt varit så vänlig och pratat med honom. Nils tog tag i Millys tass, han log och sa ”Hej, jag heter Nils.”

Dagarna gick och Nils och Milly var tillsammans med varandra varje dag. Nils var så glad att han hade funnit en vän som gjorde honom så glad! Både flick och pojkkatterna i staden kunde inte förstå att Milly kunde umgås med Nils som var den fulaste katten i hela staden. Men Milly såg något hos Nils som ingen annan katt gjorde.

En eftermiddag precis innan skolan skulle sluta för dagen gick Max fram till Nils och Milly med tunga steg. Nils såg på Max ansiktsuttryck att han var avundsjuk. Max öppnade munnen och sa vresigt ”Milly..kolla på honom, han är den fulaste katten i hela staden, och han är säkert lika dum som han är ful, varför lägger du ner tid på honom?” sa Max och hånskrattade. Milly slängde en blick på Nils och såg att han stirrade ner i marken. ”Jag gillar Nils för att han är sig själv och ingen annan. Han får mig att skratta och enligt mig är han vacker. Jag tycker att det är något alldeles speciellt med honom” sa Milly. Max fnös och gick sin väg som om han inte orkade anstränga sig åt dem något mer. Då sa Milly till Nils ”Vet du, jag har funnit en annan sorts skönhet, en som är mycket mer värd en den yttre.” Sedan pussade hon honom på nosen och log.

/Felicia Haglund