spnollniof

Vi var fast i den mörka djupa skogen. Vi hade nu spenderat fyra dygn med svans, öron och päls. Den mossiga stenen hade rätt, vi skulle aldrig ha druckit den där trolldrycken. Nu skulle vi vara apor föralltid..

Men vi gjorde det bästa av situationen jag och min sysslings brors kusins fasters systerson Kaj. Vi beslutade oss för att ta en närmare titt inne i djungeln som vi befann oss i. När vi kommit en bra bit bland blad, palmer och djur så ser vi plötsligt en stor anläggning. Den såg ut ungefär som ett militärt träningsfält. Både jag och Kaj fick ögon stora som fotbollar. Vi gick fram till något som såg ut som en startskylt. Kaj blev hysterisk och började hoppa upp och ner som en studsboll. Jag som inte lärt mig hantera apkroppen stog mest med svansen mellan benen. Vi undersökte träningsanläggningen, då plötsligt en buffel dök upp runt hörnet. Han presenterade sig så som Lars. Han berättade att det var han som ägde träningsanläggningen. Djur från alla håll kom hit för att träna. Kaj som varit tiokampare hela sin ungdomstid blev väldigt fascinerad av vad Lars berättade. Under tiden som Lars visade runt Kaj på anläggningen bekantade jag mig med några av de andra djuren som befann sig där. Jag träffade exempelvis på trilling trefotingarna Torbjörn, Yngve och Jonny. Dem berättade att de skulle delta i djungelslaget om 5 dagar. Det var en slags hinderbana som sträckte sig över hela djungeln. När jag sedan berättade om djungelslaget för Kaj tvekande han inte på att anmäla sig. Lars föreslog då att han kunde bli Kajs tränare under dessa 5 dagar. Men då drog Kaj upp historian att han varit en begåvad tiokampare och att han inte behövde någon tränare. Under de två första dagarna såg jag hur hårt de andra tävlande djuren tränade. Men Kaj han satt bara upp i sitt palmträd och kollade ner och skrattade åt de andra djuren. Jag frågade flera gånger om han inte skulle gå ner och träna lite, eller om han inte skulle ta en runda runt djungeln för att se de olika hinderna. Men Kaj bara skakade på huvudet och sa att de inte vara några problem och att han kommer klara det galant.

Två dagar till gick och Kaj satt fortfarande orörd i sitt palmträd. Han surplade på sina lerdrinkar och åt sina friterade maskar. När sedan den stora dagen kom och det var dags för tävling kom Kaj kaxigt gående iförd en guldig träningsoverall. När starkskottet sköts sprang alla djuren till första hindret. Kaj klarade sig bra och låg på en fjärde plats efter fjärde hindret. Men efter att ha simmat över krokodilsjön började Kaj tappa sin fjärdeplats och han låg nu på delad sista plats tillsammans med snigeln Simon. När hälften av hinderbanan var kvar, var Kaj tvungen att stanna. Han suckade dystert när Simon kom glidande på sitt slem förbi Kaj. Vid mållinjen var det glada tjut som hördes, det var en av trefotningarna som kommit först in i mål. När alla passerat mållinjen förutom Kaj började vi bli oroliga. Alla djuren fick bege sig ut i djungeln för att leta efter Kaj. Efter många timmars letande hittade vi tillslut Kaj uppe i sitt palmträd. Han hade gett upp efter halva hinderbanan eftersom att han inte orkade mer. Han erkände att han skulle behövt lite mer träning men han var så säker på att han skulle vinna i alla fall. Men det var inte samma sak att vara tiokamps mästare i en människokropp som att vara det i en apkropp. Kaj tog ut vinsten i förskott och det är något han inte borde ha gjort eller lär göra om.

/Emmy Eliasson