spnollniof

Det var en gång tre små glada kossor, Rosalill, Mona och Svea. Nu när våren äntligen kommit till Gullebo och den snälla bonden Kurt skulle släppa ut dem på årets första grönbete var de otroligt spända av förväntningar och glädje att få komma ut och äta grönt och frodigt gräs. När det var dags att komma ut ur den mörka och smutsiga ladugården så visade sig solen från sin allra bästa sida. Den hade skickat iväg alla molnen, sett till att vinden hade gjort ett besök hos sina kompisar norrut. Det var med andra ord ett alldeles fantastiskt vår väder.

Så när Kurt slog upp dörrarna var det de tre små kossorna som var först ut. De hoppade och skuttade av glädje och muuade så högt de kunde. De åt av gräset, idislade, lekte tafatt i solen och åt igen. Efter en stunds lekande fick de syn på en gärdesgård. Där på andra sidan var gräset högre, frodigare, grönare och såg mycket godare ut. De tittade på varandra, log och nickade. Nog skulle de väl kunna smita över dit och sätta i sig av det goda gröna gräset. De funderade en stund på hur de skulle komma över. Plötsligt fick Svea en lysande idé. Hon hade fått syn på några gamla ved kubbar i kanten på åkern. De gick dit och puttade med sig dem till gärdesgården. Efter mycket om och men lyckades de bygga sig en liten trappliknande sak så att de kunde klättra över.

De var otroligt malliga när de kommit över på andra sidan och satte genast igång att tugga i sig av det gröna fina gräset. Men säg den glädje som varar, fy vad det smakade äckligt. De spottade och fräste så de fick ut allt det äckliga gräset ur munnen. De såg med förundrad blick på varandra och undrade hur något som såg så gott ut kunde vara så äckligt. Det visade sig att grannbonden Leffe var en riktig tjurgubbe som använde massor av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel för att få gräset att växa och bli grönt och fint. De såg på varandra åter igen och bestämde sig för att klättra tillbaka till de andra korna i hagen. Men oj vad förskräckta de blev när de såg att deras hemmagjorda trappa nu stod på andra sidan. Hur skulle de nu komma över?

De såg sig omkring men ingenstans kunde de hitta något som gick att använda som trapp. Det gick snart upp för de inte längre så glada kossorna att det var bara att lägga sig ner i det höga gräset och vänta till Kurt kom och hjälpte dom. Framåt kvällen så kom kurt och när han fick se Svea, Mona och Rosalill ligga på andra sidan hagen blev han minst sagt förvånad. Men så fick han syn på deras lilla trappa och förstod hur det gått till. Han hjälpte de över till andra sidan och talade om för de att såhär skulle de aldrig göra igen. De tre kossorna suckade och lovade att aldrig mer göra om det. Dessutom hade de fått så ont i magen av det fina gräset att de knappt kunde stå upp, så vad kan man lära sig av detta? Jo, "att gräset är inte grönare på andra sidan! "
/ Cajsa