spnollniof

Den utmobbade kaninen

 I den mörka och stora skogen bodde de tre små kaninerna, Kalle, Oskar och Gösta. Kalle var en annorlunda kanin, han såg inte ut som alla andra. Han hade endast ett öra och ansiktet var tillplattat. Bara för att han såg ut på det här sättet så mobbade de andra kaninerna honom.
Kalle tyckte oftast det var lugnt i skogen, men han saknade en kompis.

–        Varför står du här och hänger din fula kanin, sa ofta den elaka kaninen Gösta. Gösta såg själv inte så bra ut, men han var bra på att skaffa mat så därför hade han många vänner ute i skogen.
Den andra kaninen Oskar var barn till kungen av kaninerna. Därför hade Oskar mycket dyrbarheter i sitt underbart fina kaninhål. Nästan ingen fick hälsa på Oskar, speciellt inte Kalle.
Kalle funderade länge på hur han skulle ändra på sig för att kunna passa in. Han försökte med allting, men alla andra bara skrattade åt honom.

–        Vad är de för fel på mig? Tänkte ofta den speciella kaninen. Han längtade tills han kunde få vara glad och har roligt med de andra kaninerna. Han hade frågat många gånger om han fick vara med när de lekte kurragömma. En gång fick han vara med, men de enda dem sa till den stackars kaninen var ”vad dålig du är, du skrämmer ju alla andra med ditt fula ansikte så ingen vågar gå fram”. Kalle såg de som positivt, men alla andra skulle klaga emot. ”Man ser ju dig jätteväl när du är så ful, vad är de för positivt med det?”

Kalle klarade inte av det här mer, så han bestämde sig för att resa i väg en vecka för att se om någon saknade honom.
Han packade ner alla sina saker i en väska för att sedan bege sig. Han gick till de två kaninerna först för att se en sista gång om han fick vara med, men det fick han inte.
De två kaninerna såg att han hade packning med sig och frågade vart han skulle. Nu trodde Kalle att de två kaninerna kanske skulle bry sig, Så han berättade.
Gösta och Oskar bara skrattade.
-         Haha! Tror du själv att du kommer klara dig ute i skogen själv? Du kommer att bli uppäten. Hoppas vi aldrig mer hinner ser ditt fule tryne igen.
Där gick gränsen. Nu var Kalle väldigt ledsen. Varför skulle han inte klara sig själv? Han har varit själv hela sitt liv.

Han sprang igenom den mörka och dimmiga skogen så snabbt han kunde tills han inte orkade mer, tills han trillade ihop och grät. Han grät enda tills han somnade. Där låg Kalle alldeles ensam precis som vanligt utan att någon brytt sig vart han var.

Dagen efter när Kalle vaknade visste han inte vart han var. Det enda han såg var sin fula spegelbild i vattnet. Han tvättade sig lite för att sedan gå vidare. Han saknade sitt hem lite, men han visste att ingen saknade honom så han ville inte gå tillbaka.

Skogsvägen var väldigt lång, den tog aldrig slut. Det var också väldigt tyst, det enda han hörde var hans egna fotspår i marken.
Efter några timmar i kylan kände sig kaninen hungrig. Han fångade lite myror och åt, sedan kände han sig belåten.
Kalle kunde inte jaga. Han hade aldrig hunnit lära sig det för att hans föräldrar dog tidigt på grund av jägare som skjutit dem i skogen. Efter denna tragiska händelse har inte Kalle haft någon att prata med i ca 2 år.

När han vilat efter maten hörde han något framför sig. En björn!
Björnen såg hungrig ut och Kalle såg hur han siktade sig in på honom.
Kalle började springa och den stora bruna och farliga björnen kom genast efter.
Björnen jagade kaninen länge, han gav aldrig upp. Kalle kände sig mycket trött när han äntligen närmade sig hemmet igen. Han behövde hjälp.
När Oskar och Gösta ser den stackars Kalle som blir jagad får dem panik.
- Hjälp! Skrek Kalle. De andra två bara kollade på honom för att sedan dra i väg för att gömma sig i buskarna. ”Vi vill inte själva bli dödade” tänkte de två kaninerna tysta för sig själva. De ville inte rädda honom. Så istället fick dem se när Björnen slukade Kalle med ett tugg. Det sista Kalle sa var ”tack för ingenting” sedan var han borta.

De två kaninerna ångrade sig nu efter allt de gjort mot Kalle. De tänkte länge på denna händelse och allt dem gjort innan mot honom. Om de fick spola tillbaka tiden så skulle de låtit Kalle vara med på allt dem gjorde. Om de hade låtit honom vara med från början hade aldrig Kalle åkt i väg och då hade han inte träffat björnen. Oskar och Gösta fick kämpa med sitt dåliga samvete hela livet, efter detta mobbade dem aldrig någon mer.
De lärde sig i alla fall en läxa att man aldrig ska skiljas som ovänner. De lärde sig också att man aldrig ska lämna någon utanför.

Av: Sarah wiklund

Blogginlägg 2:

Man ska inte göra allt för att få det man vill – kejsaren gjorde allt för sina kläder, Han litade på främlingar som skulle göra speciella kläder till honom. 
Kungen vill så gärna ha kläderna så han var redo att göra och ge så mycket som möjligt, som blir fel i slutändan, de ljög. 

Temat i sagan är: godtrohet. Om någon säger något så tror den andra på det.Ett exempel från vår vardag: Om någon ljuger och säger att den inte ska på fest till sina föräldrar. Sedan säger personen den bara ska vara hemma och ha en mysig hemmakväll. Även fast hon/han har festkläder och är ovanligt mycket sminkad så tror föräldrarna på det.
Nästan samma sak händer i sagan, fast i ett annat perspektiv. De två bedragarna kommer till kejsarens hemstad och säger att de ska göra fina kläder av speciella tyger och så tror han på det. Även fast han inte alls känner personerna.

Han litar också på sina 2 bästa arbetare som han bad och litade att de skulle gå upp för att kolla till kläderna. ”Man såg inte kläderna om man inte var tillräckligt bra för sitt arbete”. Därför ljög arbetarna om att de såg kläderna och kejsaren litade på dem.
Man kan också säga att temat är lurenderi.

Blogginlägg 3:
Den här sagan är obestämd. Man vet inte vart eller när den ska utspela sig.

Miljön beskrivs inte så bra i sagan, men när jag ser bilden i huvudet på hur de ser ut så ser jag en mycket fin och stor stad med mycket besök från olika folkgrupper.
Kejsarens klädkammare är som finast, ljust och vackert.

Kännetecken i sagan som man känner igen i andra sagor är motsatts orden och talet 3.
Talet tre kommer fram i slutet på sagan då de skriker ”men han har ingenting på sig” tre gånger.
Rik-fattig, fult- vackert och sen får vi inte glömma naken-påklädd. Kejsarens älskade kläder och hade jämt det på sig, när han blev lurad så hade han inga kläder på sig. Han gick från påklädd till naken på bara någon timme.

Jag tänker mig kejsaren som en rik egoistisk och klädfixerad man. Han är van vad att få precis vad/som han vill.
De två bedragarna var onda och gjorde allt för pengarna och brydde sig inte alls på om kejsaren skulle bli sårad när de ljugit för honom. De visste att kejsaren skulle bli utskrattad.
Hans två bra arbetande män som beskrivs extra mycket i sagan var blyga och vågade inte stå för vad de tycker/tror. De vågade inte erkänna att de inte såg några kläder för att de inte ville förlora jobbet.
Grupptrycket spred sig i staden. När en sa att de såg kläderna sa de andra det också. Alltså föll folkmassan för trycket, sen när en vågade säga vad dem såg så vågade alla andra det.

/ Sarah W

Denna saga handlar om en rik kejsare som älskar kläder. Det enda han brydde sig om var kläder, nästan inget annat. Man visste alltid vart man kunde hitta honom, i klädkammaren. Han gillade också att visa upp sina kläder för sina soldater.

En dag kom två bedragare till stan som sa att de skulle väva underbara kläder av speciella tyger till kejsaren. Detta tyckte kejsaren var bra eftersom man kunde se vilka som inte dög till sitt arbete genom kläderna. De som inte såg kläderna var inte lämpliga för arbetet. Därför var kejsaren redo att ge mycket guld och pengar för sina speciella kläder han skulle få.

De två männen började sitt arbete på en tom vävstol. De hade planerat att inte göra någonting alls.
Kejsaren skickade upp en av sina bästa arbetare för att se hur långt de kommit med kläderna. Den här mannen såg inte att de gjort något men vågade inte säga de, så han berömde de dem ”gjort”. Han vågade inte säga att han inte såg något för att han inte ville förlora sitt jobb.
Han meddelade detta till kejsaren som gav de två bedragarna mer pengar som de sedan stoppade i sin egen ficka utan att arbeta.

Den dagen då kejsaren gick upp för att prova sina kläder blev han chockad men vågade inget säga när han inte såg nåt. Han trodde han inte passade som kejsare, så han ljög med om att de var mycket vackra. De två bedragarna låtsades klä på han kläderna för att sedan följa med kejsaren ut för att visa upp kläderna.
Ingen vågade erkänna att de inte såg kläderna fören ett barn skrek ”han har inga kläder” då förstod alla att de blivit lurade.

/Sarah Wiklund