spnollniof

            5 små ankungar

Det var en gång 5 små ankungar och en stor maffig ankmamma och en ännu större ankpappa. Dom levde i en sjö som låg långt upp i Sverige. Varje vinter brukar dom flyga till varmare länder. Det är den längsta resan på hela året. Det tar cirka 2 månader att flyga dit. Den här gången var mycket speciell, det var nämligen första gången dom skulle flyga ensamma. Alla andra hade redan flugit iväg och lämnat den här ankfamiljen efter sig. Ankmamman var rädd, nervös och mycket tveksam till om dom skulle flyga ensamma. Hon var inte helt säker på vägen till det varma landet som heter Brasilien, men till slut fick dom lov att ge sig iväg, dom flög och flög ända tills ankungarna var så trötta att dom inte orkade mer och fick lov att stanna för att vila. Dom stannade på en liten ö som låg mitt i havet. Där stannade dom över natten och flög sedan vidare nästa dag.

När det gått cirka 1,5 mån fick ankmamman lov att fråga ankpappan om han kände igen vägen,

-          Nej jag var säker på att du kunde vägen svarade ankpappan.

Ankmamman fattade kvickt att dom flugit vilse, dom fortsatte att flyga lite till men insåg att dom var helt vilse. Dom bestämde att stanna där dom var, dom hittade en fantastiskt fin sjö som låg mitt inne i djungeln. Här tänkte de stanna lika länge som de normalt brukade stanna i Brasilien varför dom genast satte igång att börja bygg ett litet bo av grenar som ankpappan hämtade.

Ankungarna lekte i vattenbrynet när plötsligt en liten mus ilade fram över sanden, ankungarna undrade vad han hade så fasligt bråttom för, musen svarar

-          Hjälp mig en uggla jagar mig pep musen

Ankungarna får syn på en stor fågel inne i buskarna men till deras stora förvåning är det deras mamma som har jagat den lilla stackars musen.

-          Varför jagar du musen mamma frågar ankungarna?

-          Vi behöver mat förstår ni väl svarar ankmamman

-          Men vi kan väl äta mat som inte lever mamma säger ankungarna.

-          Ja det går väl svarar mamma och låter musen kila iväg över sanden

Det har nu gått 3 månader sedan dom anlände hit till djungeln och deras lilla sjö, dom trivs så bra och har fått många nya kamrater så dom funderar på att stanna här och inte flyga tillbaka till Sverige överhuvudtaget.

 Efter ett par dagar bestämmer sig ankfamiljen för att försöka leva här i djungeln där dom trivs så bra.

Nu har det gått 2 år och dom stormtrivs fortfarande och saknar inte Sverige speciellt mycket.

Sensmoral:

Gå din egen väg och lev som du vill leva.

Skriven av Max Stenlund SP09F